Ledsen att jag dröjt!

Hej mina kära läsare!

Förlåt, förlåt och förlåt för att jag dröjt med att skriva. Jag har bokstavligen haft fullt upp med livets alla måste. Jag har inte vandrat på några sidospår och faktiskt fortsatt att hålla strikt på min nya livsstil. DOCK...har det gått väldigt långsamt nu. Det har varit jätte märkligt för det har ibland varit ytterligare ett kilo ner men, sedan ett kilo upp igen. Hur knäppt som helst! Jag säger fortfarande nio kilo tills jag är helt hundra på vad jag ska rätta mig efter. Det är väl så att kroppen envisas nu eller något. Träningen går bra och jag kör som förut. Jag återkommer med lite mer inspirerande blogg. Nu blir det bara lite uppdatering; ) KRAMAR till alla där ute. Passa på att tända lite ljus i mörkrets vrå.

Nio kilo och fjärde veckan!

Det går i rätt riktning...Även om man kan bli lite otålig ibland! Tålamod,tålamod och åter detta tålamod...

Extravaganza sämre än Modifast!

Hej på er! Idag är det ett underbart väder med strålande solsken...Det går helt enkelt inte att vara inomhus!För några år sedan hoppade jag på ett program med Extravaganza under ca 8 veckor. För er som inte vet, är det VLCD diet med kostersättning som måltid. Nu har jag bläddrat i min tidigare dagbok och jämfört E med Modifast. Om det skulle innebära någon skillnad i takten till viktminskning. Kom nu ihåg att jag har ätit ett gott sunt mål om dagen och inte svultit denna period som jag faktiskt upplevde med E. Här kommer den intressanta nyheten... Än så länge är det ingen skillnad och skulle man detaljerat kollat grammen, ligger Modifast bättre till i min viktminskning. Det är verkligen helt onödigt att hålla det till 450 kalorier per dag när man kan må så mycket bättre och dessutom uppnå bättre resultat med ca 800+ kcal. Jag vill poängtera att detta gäller min kropp förstås, men jag tror verkligen att det även är så generellt. Det finns ett forskningsunderlag som stödjer detta fenomen. Gå in på www.modifast.se

Stressens faktum

Hela måndagen hade jag laddat för kvällens fantastiska höjdpunkt IndoorWalking! Det är knepigt att människan så snabbt kan vänja sig vid nya rutiner...Jag gick och smygtittade på klockan och nästan räknade ner tiden. När det äntligen började hetta till och det var dags att bege sig, gick inget som jag planerat. Lillan som normalt sett är väldigt snäll, var inte alls med på noterna.

Diskret försökte jag undanhålla mitt bristande tålamod när pluttan inte alls kände för att ta på sig några bökiga ytterkläder. Väl ute i bilen slog det mig att ett par träningsskor och en vattenflaska kunde ha sin fördelar när man ska träna. flygandes ut ur bildörren med några viskande ord i farten - om att mamma kommer snart, landade jag snabbt tillbaks i framsätet. Lillan var alldeles ifrån sig och skrek förtvivlat. Jag provade att sjunga favoriten..."tänk om jag hade en liten liten apa, ompa"...utan framgång. Klockan visade sig på marginalen, men det här skulle fixa sig! När jag kom ut från vår gata såg korsningen alldeles grumlig ut i mörkret och mina glasögon lyste givetvis med sin frånvaro. Det här var inte sant! Parkerade igen i carporten och precis när jag skulle dra upp ytterdörren var den låst. Väl inne irrade jag mest runt, utan att egentligen se efter mina glasögon... Tomhänt var jag tillbaks i bilen för att vända upp och ner på min väska i framsätet...

Lillan var fortfarande helt förtvivlad och jag ville egentligen bara ta upp henne och krama om henne hårt, men stressens faktum dominerade. Det var en omöjlighet att köra utan dem för det kunde lika gärna blivit åkern som på vägen. Plötsligt infann sig ett lugn i bilen och den tidigare höga pulsen som varit i upplösningstillstånd, bara slog om i ett ögonblick. Vi satt kvar i bilen en stund och visuellt såg jag hur alla börjar ställa in sina IW maskiner, hur tränaren satte igång musiken och...Mer än så ville jag inte tänka! Jag var förlorad idag...Imorgon skulle bli en annan dag! -Förlåt snäckan, förlåt! Mamma fick lite bråttom. Hennes tindrande ögon tittar på mig och hon svarar med ett glatt leende...Vi kramas!

Trötta ögon

Ögonen går i kors...Jag kan knappt se tangenterna på tangentbordet. Är bara så trött och kan inte riktigt förklara varför. Visst! det är söndag men det har inte varit en grå dyster sådan, utan en solig, ljuvlig dag. Bladen på träden har växlat mellan hela färgspektret och himlen har varit friskt blå, men ändå känner jag mig håglöst trött. Jag kan inte tänka mig att det beror på min strama kost hållning då jag är noga med att få i mig mycket näring...Nej! Jag behöver bara vila upp mig lite, få lite egen tid och dra ett gosigt täcke över mig. Tänk vad ett fluffigt täcke kan göra för själen, några tända ljus och ensamhetens tystnad. Snart är det dags att belöna sig själv med något uppskattande. Det är viktigt när man kämpar, att omge sig själv av lite godbitar i vardagen, vad det än må vara. Jag ska göra mig en lista för alla delmål jag når på vägen mot min trivsel vikt, vad säger ni om det!? Nu mina vänner, fortsätter vi njuta av denna söndagen och ger oss utrymme för vila samt drömmar...Löven ligger som det vackraste täcket i skogen, tidigare i dag var hela skogen i samverkan med varandra. Nu har kvällens mörker infunnit sig...det är tid för stillhet, ro och återhämtning.  Vi är en del av allt!

Ögonen går i kors...

Tålamod, javisst!

En dag i taget...Det är verkligen så man får ta det. Sakta men säkert! Jag har haft en vecka där tålamodet fått sättas på prov. Funkar det här verkligen? Varför går det så långsamt helt plötsligt? När man krupit till kojs om kvällen har man hoppats på att morgondagens resultat visar något positivt men ack! vad segt...Det är nästan som om man hållit in magen allt vad man kan, och med lätthet försökt dansa sig fram till  vågen i tron om att det skulle kunna påverka resultatet. Det blir så tydligt i långsamheten, att vägen till målet är långt och det är verkligen då man behöver styrkan samt tålamodet.  Hm, men precis när man tror att allt står still då plötsligt händer det! Jag hade ingen vidare motivation att ställa mig på vågen i fredags, för det hade hänt så himla lite dagarna innan.

Jag fick nästan gnugga mig i ögonen när jag upptäckte att det visade 2 kilo minus denna veckan. Alltså med andra ord, inte så tokigt...Jag har tränat tre gånger och känt att jag verkligen ha kunnat ta ut mig ordentligt! Vilken härlig känsla det är och man kan bli överraskad av hur snabbt kroppen vill utmanas. Kosten har i princip varit som tidigare. Ett sunt mål om dagen som fortfarande är någon form av sallad, dessutom har jag gottat mig i ett "meal nutrilett " då och då. Det här passar mig perfekt eftersom jag vill ha ork för tuff träning. Ljus & kraft till er läsare!

Kvinnans rumpa

"Forskarna säger att en stor rumpa förlänger livet på kvinnor...
Om männen säger samma sak, förkortas deras..."

Nu går det allt lite långsamt tycker jag...Två kilo förra veckan och ett idag. Ja, alltid något förstås!

Bara 100 kalorier

Hej på er alla läsare!Jag har inhandlat en recept bok som har titeln; Bara 100 kalorier, och den finns på http://www.adlibris.com/se/ Jag tänkte att det kunde vara ett säkert kort om man vill ha koll på vad man stoppar i sig som är väldigt snålt på kalorier. Köpte även en bok som heter; Lättviktsguiden som ger noggrann information om innehållet på livsmedel. Kalorier, energi, fettmängd, fibermängd etc. Jag  fick även ett tips om GI boken; Dag för dag. Den står näst på tur...

Måndag; Vecka 3

Jag mår fortfarande fint med min rutin; tre påsar Modifast och ett härligt mål som har resulterat i sallader på längden & tvären. Förra veckan (V.2 ) gick jag ner två kilo och första veckan fyra. Det stod still på vågen i morse men har mina misstankar om varför, då jag fick det vi kvinnor brukar få en gång i månaden. Jag har inte haft några fällor som jag fallit för, utan hållit mig till planen. Som ni har läst har jag också introducerat nutrilett meal som en lyx när jag känner för något annat. Då tar jag bort en portion Modifast. Det är ingen märkbar skillnad kalorimässigt. Känns underbart i kroppen och i sinnet! Tränade Indoorwalking idag och slog till med en underbart god kycklingsallad som verkligen kan rekommenderas!

Kycklingen är inte bränd. Oystersåsen ger detta utseende om man väljer att ha den knaprig.

Köpte majs kycklingfile som jag tvättade i citron, penslade med oystersås (finns på thai hyllan i affärerna) sambalolek, samt svart peppar och havssalt. När man bryner köttet kan det se ut som den är bränd men det blir knaprigt och gott på ytan med en medelavsmak. Förberedd tallriken med bladspenat, små brysselkål, lite mozzarella, pärltomater, grön sparris, kronärtskockor och gurka. Pressa över citron samt lite vinägrett. Toppa med kycklingen. Riktigt gott!

Djupa tankar

 Idag måste jag medge att jag kommit närmre min innersta längtan...den som jag inte riktigt känt på länge men som jag så djupt väntat på. Denna vanliga vardag bara dök upp och gjorde sig till känna. Jag tror jag vet varför och det vill jag försöka förklara för er. Som ni alla förstått har jag nonchalerat mig själv under en ganska lång tid, näst intill varit riktigt elak mot mig...medvetet. Verkar knäppt att skriva medvetet men visst vet jag egentligen vad jag gjort, men ändå sopat det under mattan. Mitt i livet försöker man fortsätta vara precis den man alltid varit och är...men hemligheten finns där inom en. Jag förnekar något och trampar med vilje i motvind när jag faktiskt egentligen bara kan vända om, och svepas fram i medvind.

Det är nu jag kommer till kärnan av min innersta längtan...att kunna se mitt eget värde. Vara rädd om mig! Låta min själ bli hörd...Jag trivs med att vara sund och har alltid gjort det. Varför har jag då svepts ner i det där hålet och nästan valt att få vara där under en tid. Missförstå mig inte nu, jag har aldrig varit djupt deprimerad, självmordsbenägen eller döende...Nej, jag har bara glömt min kropp under en tid. Glömt vad den älskar att göra, glömt att ge den omvårdnad och kärlek. Jag skulle vilja skrika högt nu! Ett riktigt "Ronja"vrål av lycka. Min själ har fått prata och det finns ingen återvändo ner i det destruktiva...Aldrig mer!

Alla människor har ett val, det är verkligen ingen annan som kan säga till när det är tid att lämna något dåligt för något bättre. Det verktyg som jag så passivt väntat på, är bara att börja, utan styrkan och utan några super medel. Att bara ta steget till ett sundare liv öppnar så många fler dörrar. Det ena ger det andra som man brukar säga. Tack för min innersta längtan, den ger mig hopp! Kärlek till er alla...