Tålamod, javisst!

En dag i taget...Det är verkligen så man får ta det. Sakta men säkert! Jag har haft en vecka där tålamodet fått sättas på prov. Funkar det här verkligen? Varför går det så långsamt helt plötsligt? När man krupit till kojs om kvällen har man hoppats på att morgondagens resultat visar något positivt men ack! vad segt...Det är nästan som om man hållit in magen allt vad man kan, och med lätthet försökt dansa sig fram till  vågen i tron om att det skulle kunna påverka resultatet. Det blir så tydligt i långsamheten, att vägen till målet är långt och det är verkligen då man behöver styrkan samt tålamodet.  Hm, men precis när man tror att allt står still då plötsligt händer det! Jag hade ingen vidare motivation att ställa mig på vågen i fredags, för det hade hänt så himla lite dagarna innan.

Jag fick nästan gnugga mig i ögonen när jag upptäckte att det visade 2 kilo minus denna veckan. Alltså med andra ord, inte så tokigt...Jag har tränat tre gånger och känt att jag verkligen ha kunnat ta ut mig ordentligt! Vilken härlig känsla det är och man kan bli överraskad av hur snabbt kroppen vill utmanas. Kosten har i princip varit som tidigare. Ett sunt mål om dagen som fortfarande är någon form av sallad, dessutom har jag gottat mig i ett "meal nutrilett " då och då. Det här passar mig perfekt eftersom jag vill ha ork för tuff träning. Ljus & kraft till er läsare!