Motivation

Jag vaknade i morse med en lite plattare mage och genast satte drömmarna fart. Det som så länge känts som en omöjlighet hade fått en liten väg mot ljuset. Under en evighets tid har jag varit nedlåten gällande mig själv samt min vikt och inte riktigt upplevt den där glöden som man önskar ha för att brinna...Kan villigt erkänna att jag liksom väntat på den utan resultat. Min söta väninna som målinriktat nått sin viktresa hade ett samtal med mig och så sa hon något riktigt bra. Vänta inte på motivationen, bara gör det! Det var då jag började att träna, som jag gjort nu i två månader. Det ligger verkligen en poäng i det! Vad väntar man på egentligen? När jag gick in på mitt första träningspass Indoorwalking givetvis, kändes det förlösande...som om jag ville gråta. Min kropp hade längtat efter att få vara i rörelse. Vi är ju skapta för att röra oss och där stod jag med mitt tunga lass som jag själv bäddat för och bara älskade det, även om det var super jobbigt. Jag blev medveten på ett annat sätt i den aktiva miljön som jag ignorerat på hemmaplan. Det jag vill komma fram till är att motivationen finns inte alltid vid starten men att den kan ta form så fort personen tar det stora steget; att börja!